Beautiful Life

ja vad ska man säga? man är väl alltid allmänt ledssen när man blir gammal ? haha nej skojja! :)

nej men dagen började ju så bra, kvällen gick så underbart och jag var verkligen glad hela dagen och kvällen, skrattade mycket och kände bara att 'åh vad livet faktiskt är bra!' men så gick alla hem och så säger mamma:

''Laurita, jag tror du fick sms på din andra mobil?''

''JAG?'' jag blev både chockad och glad och gick för att ta min mobil.

Vad som hände sen ... Så fort jag läste textmeddelandet blev jag liksom helt stel och stirrade framför mig. Jag hann inte ens hejda mamma från att ta mobilen ifrån mig och tappa hakan när hon läste meddelandet. Sen blev det ett himla halåå, jag slet mobilen ur händerna på henne och sprang in på mitt rum och låste dörren och så var jag otröstlig i två timmar och ville inte prata med NÅGON ... efter ett par timmar kom jag ut och allt jag ville var att mamma skulle krama om mig ... när hon gjorde det kändes det mycket bättre men ändå .. det var en hemsk avslutning på en underbar kväll .. :(

jag fattar fortfarande inte varför jag fick det smset! det är som att plåga och pina mig .. jag hade ju knappt inte tillstånd att fråga hur dem mår, eller veta hur det går med dem, jag har kämpat för att hålla mig borta ur deras liv och lekt att allt är bra och faktiskt lyckats, och hållit mig undan i ett halvår och varför nu ... ? Hanna sa också att dem inte hade någon rätt till det, mamma förstod däremot inte . Men hon vet inte hur jag kämpade för att vinna dem tillbaka, att jag en gång frågade DEM hur DEM mååde och bara blev kallad för bitch och cp för den saken .. och jag som knappt nämt dem, brytt mig .. jag har helt varit ute ur deras liv! jag har skött mig bättre än jag trott jag skulle göra så nej, varför? dem ville inte finnas i mitt liv, och det har dem inte gjort i ett halvår och trots att jag saknade ihjäl mig efter dem i början så höll jag vad jag lovade och lät dem vara ifred. Att skriva till mig sådär var ... aa, jag var otröstlig i två timmar åtminstone och grät så mycket som jag inte gjort sen i somras ... ingen bra födelsedag, till slut.

som tur var har jag Hanna och mamma som tröstade mig och nu mår jag jättebra igen, tack :) ♥