vilken dag alltså!
det är inte klokt! det här måste vara värsta dagen (förutom min födelsedag då) på hela 2011! jag har aldrig varit med om något liknande på en och samma dag och hoppas att jag inte behöver vara med om det någonsin igen!
första timmen hade jag matte och så kommer det nån tant in som heter Milena och började babbla på om den där mångkulturella festen där jag spelade drottning Esther när jag gick i sexan. Jag har varit såå tacksam eftersom nästan inga bilder existerar från den tiden men så fick jag veta att dem har en video på mig och inte nog med det hela blomängen har sett den också (?!) wow ... haha, jag tror jag började fnissa nervöst där!
men sen var det inte roligt längre, för jag fick en dum liten röd bok av henne och där på framsidan .. hur länge ska det pågå egentligen? kan jag aldrig bara bli av med dem?! näänää, tydligen inte!
jag var tvungen och sitta där och försökte le och nicka fast jag mest av allt hade lust att truga ner boken i papperskorgen. Sen kom Hanna in och hon såg direkt på mitt ansikte att något var fel på något sätt.
varför ska jag behöva bli påmind så mycket? tack så hiiimla mycket!
tack för den här fina boken och det fina minnet, Milena..
jaja sen går dagen kanske okej, fint väder och så , sen går vi till Stein-skolan och lämnar keramikerna och så får jag syn på en gammal vaktmästare med grått, stort hår och skägg och världens snällaste ögon. Och han såg exakt ut som min morfar som dog för några år sen. Jag började nästan gråta på fläcken, var bara tvungen att gå fram och krama honom och bara ''du är lik min morfar'' . Jag saknar dig morfar ♥
efter skolan träffade jag upp Hanna och Säfy, sen går jag till dansen, sen ringer min mamma.
mamma; ''var är du?''
jag; ''pådansen?''
Mamma; ''Hanna då?''
jag;; ''i kampen med nån kompis?''
mamma;; ''polisen ringde just, hon har snott från affären''.
herregud, tänkte jag bara, har den där ungen inte lärt sig någonting från första gången?
jag är så okoncentrerad på dansen att när jag hjular så mitt ben ''revähti'' och jag var tvungen att ligga upp och ner på en stol och sen be någon främling om skjuts. Och så grät jag också, mycket.
jag är så himla känslig! fast det var en jäättejobbig dag också! faktiskt den näst jobbigaste dagen i hela tvåtusenelva ... suck...
när jag kom hem hade Hanna också mage att stolt visa upp vad hon snott; kläder tydligen toppar, tröjor och legginser och det hade gått utan problem sa hon, smink och smycken. Äj gud vad jag skämdes för henne, fick henne att lova att inte göra om det i alla fall så det är väl tur!
imorgon kan jag inte gå till skolan p.g.a. mitt ben och imorgon ska vi gå till läkaren, men jag är helt positivt inställd till allt det här och jag vet att allt går bra om man arbetar uppåt osv. dåliga dagar har vi alla! ♥
mitt lilla paketben :)
Kommentarer
Trackback
